Funktionalism

Funktionalismen når Sverige under andra halvan av 1920-talet. Studentkåren Nymble på KTH av Markelius och Åhrén från 1928, och Markelius konserthus i Helsingborg, klart 1932, hör till de tidiga verken. Genombrottet kommer med Stockholmsutställningen 1930, där Gunnar Asplund är chefsarkitekt: byggnader i betong, glas och stål, och flaggor och reklam i stället för ornament.

Året efter kommer debattboken acceptera av Asplund, Markelius, Åhrén, Gregor Paulsson, Eskil Sundahl och Wolter Gahn. Den beskriver funktionalismen som ett sätt att leva – moderna bostäder för alla, med ljus, badrum och centralvärme.

Bakgrunden är en kris. Sverige har Europas sämsta bostäder, arbetslösheten är hög och familjerna trängs i små, mörka lägenheter. Alva och Gunnar Myrdal pekar i Kris i befolkningsfrågan ut trångboddheten som skälet till att så få barn föds. Svaret blir folkhemmet. Arkitekterna, som tidigare knappt brytt sig om vanliga bostäder, får plötsligt ett socialt uppdrag – och stenstadens mörka bakgårdar blir symbolen för allt som ska bort.

I praktiken betyder det smalhus och lamellhus som placeras efter solen, inte efter gatan. Även Göteborgs sista landshövdingehus bryter sig loss ur rutnätet och vänds i nord–sydlig riktning, med slät betongsockel och diskret locklistpanel. Funkisvillor med platta tak byggs i hela landet, och Södra Ängby i Bromma blir en hel "vit stad". Asplunds Skogskrematoriet, byggt 1937–1940, visar hur långt stilen kan nå.

Balkongen blir decenniets signatur. Nästan varje lägenhet får en – för solen, den friska luften och för att vädra sänglinnet. Fronterna görs av slät plåt, gärna vit eller grön, och tankarna går till ett fartyg. I hörnen öppnas huset upp med balkonger eller glas som går runt hörnet, och den tunga huskroppen trollas bort. Fönstren sitter nära fasadlivet, utan spröjs, placerade efter rummen bakom och inte efter symmetrin. I Stockholm växer Norr Mälarstrand, Gärdet och Fredhäll fram med höga hus i park, Traneberg och Hammarbyhöjden med smalhus i tre våningar. Kommunala bolag bygger barnrikehus – två rum och kök med badrum åt familjer med många barn. För fint, tyckte en del debattörer.

Efterkrigsmodernism. 1940- och 50-talens hus är ofta mjukare – tegel, sadeltak och trädetaljer. Funkis är vit, kantig och platt.