Timmerhus

När medeltiden tar sin början ersätts långhusen av knuttimrade hus. Liggande stockar hakas fast i varandra i hörnen – i knutarna – och väggen bär sig själv. Tekniken passar de skogrika delarna av landet perfekt och används till allt från bostadshus, lador och härbren till kyrkor.

Ett timrat hus kan tas isär, flyttas och sättas upp igen, och det har gjorts i stor skala. Många gårdar på våra friluftsmuseer är flyttade hit från andra delar av landet. De äldsta bevarade timmerhusen i Sverige är från medeltiden – kyrkhärbret i Älvdalen är byggt efter 1285.

Knutarnas utformning – laxknut, dubbelhak, rännknut – skiljer sig mellan landsdelar och tider, och blir en ledtråd till husets ålder för den som vet var man ska titta.

Längst i söder timrar man på ett eget sätt. I skogsbygderna längs 1600-talets gräns mot Danmark byggs väggarna av plank, inte av stockar – två ur varje stam. De är bara fyra tum tjocka men upp till sju meter långa, med släta ytor och skarpa fogar. Det är snickeri lika mycket som timring. Längre norrut är väggen sex till åtta tum och stocken sällan längre än sex och en halv meter.

Här står också högloftstugan. En låg stuga ligger inklämd mellan två höga loftbodar. Stugan har torvtak och loften stavspån, och de bara timmerväggarna är rödtjärade. Mitt i reser sig en vitkalkad skorsten. Runt 1820–40 slutar man bygga dem. Många byggs om i stället: längan kapas och dras isär, stugan timras upp och allt hamnar under ett tak. 79 högloftstugor finns kvar, 28 på sin ursprungliga plats.

Panelen kommer ofta senare. På gården Örnanäs i Skåne kläds de rödtjärade väggarna först på 1860-talet – samtidigt som fönstren blir fyra gånger större.

Allmoge. Allmoge beskriver hela den folkliga bygg- och hantverkstraditionen; timring är tekniken som de flesta allmogehus är byggda med.