Kåta

Kåtan är samernas traditionella bostad, och den finns i flera typer.

Tältkåtan – på lulesamiska låvdagoahte – är urgammal. Enkel, men genial. Under samma duk ryms kök, arbetsrum och sovrum, och duken skyddar mot regn, vind och vinterns kyla. Ända fram till 1950-talet bor många i tältkåtan året runt. I dag används den mest sommartid, till exempel vid kalvmärkningen på fjället.

Klykstångskåtan – lávvu – är den enklaste: tre kraftiga stänger med klykor i toppen bildar ett stativ, och lättare stänger läggs emot. Bågstångskåtan är den vanligaste. Den byggs på två par böjda stänger som möts i toppen. Längre norrut kläs den med torv och blir en fast bostad – torvkåtan. I skogssamernas land står i stället kåtor av timmer, oftast fyrkantiga, ibland sex- eller åttkantiga.

Planen är densamma i alla. Härden – árran – ligger i mitten, med rökhålet ovanför. Golvet täcks av björkris, i skogslandet på vintern av granris, och ovanpå läggs renskinn. Man sover under en rahkas, ett sovtält mot myggen.

Längst in ligger boassjo. Där förvaras mat, husgeråd och vatten – och förr spåtrumman. Det är kåtans heliga del. Än i dag kliver man aldrig där och sätter sig aldrig där.

Gästen går inte rakt in. Man sätter sig vid dörren och väntar på att bli inbjuden. I sydsamisk tradition backar man ut ur kåtan, av vördnad för dem som är kvar.

Arvidsjaur, 1827. En ny kyrkstad stakas ut efter en plan av vice pastor Gustaf Edvard Rehn, i tre delar. I den samiska delen står kåtorna på ena sidan gatan och förrådsbodarna mittemot – allt i raka linjer. Hit kommer skogssamerna till kyrkhelgerna, störst av dem Storstämningen i slutet av augusti. I dag finns här 32 kåtor och 54 härbren.