Nationalromantik

Kring sekelskiftet 1900 söker konstnärer, författare och arkitekter i hela Norden efter en nationell identitet. I arkitekturen betyder det att man vänder de internationella lånestilarna ryggen och letar förebilder på hemmaplan: Vasatidens slott, stormaktstidens barock, medeltidens kyrkor och allmogens timmerhus. I Skåne och södra Sverige hämtas inspirationen även från skånska och danska borgar och från hansestädernas sengotik.

Materialen ska synas och vara ärliga – handslaget tegel, natursten, trä och koppar. Hantverket sätts högt, och planerna får gärna vara asymmetriska. Konstkritikern August Brunius föreslår till och med namnet "nationalrealism".

Rötterna finns i England. Arts and Crafts-rörelsen, John Ruskin och William Morris predikar ärligt hantverk och lokala material – och svenska arkitekter lyssnar. Redan 1893 dömer Carl Westman i Dagens Nyheter ut tidens stilarkitektur som en maskerad i lånade kläder. Tretton år senare visar han alternativet. Läkarsällskapets hus i Stockholm, klart 1906: handslaget rött tegel, vitspröjsade fönster, en ljus naturstenssockel och ett litet burspråk över porten. Ingen lånad stil. Muren, porten, fönstren och takteglet bär uttrycket själva.

Ordet nationalromantik finns inte då. Det myntas i efterhand, av Johnny Roswall, och är omstritt än idag. Var det ens romantiskt? Rörelsen sökte skönheten i material, konstruktion och funktion – därför har både nationalrealism och materialrealism föreslagits i stället.

Sedan kommer kriget. Under 1910-talets oroliga år slår idealen igenom på bred front. P-O Hallman planerar Lärkstaden, Eriksbergsområdet och Högalid med svängda gator och små torg, efter förebild i medeltidens städer. SKB:s första hus står klara 1917 i kvarteren Motorn och Vingen. Fasaderna blir tunga och slutna: mörkt, hårdbränt tegel i kryssförband, mönstermurning, murade valv över fönstren och kantiga burspråk. Porten är påfallande liten – men omgiven av en kraftig omfattning i huggen natursten. Andra hus putsas med ädelputs där glimmer blandats i, och hela fasaden glittrar i solen.

Huvudverket är Stockholms stadshus, ritat av Ragnar Östberg och invigt på midsommarafton 1923, byggt av nästan åtta miljoner tegelstenar. Runt det står Carl Westmans Rådhus i Stockholm (1911–1915), Lars Israel Wahlmans Engelbrektskyrka (invigd 1914) och Gustaf Wickmans Kiruna kyrka (1909–1912). Även Göteborgs landshövdingehus får nationalromantisk dräkt på 1910-talet: mörkbruna fasader, stora spröjsade fönster, oxögon och karnaper – medeltidens försvarsverk, nu bara som dekor. Under 1910-talet tar en stramare klassicism över, och stadshuset står redan med en fot i den.

Jugend. Jugend är ljus, mjuk och internationell; nationalromantiken är mörk, tung och vill vara svensk. Swedish Grace. Stadshusets lugna, klassiska drag pekar redan fram mot 1920-talet.