01. Fem tusen år under samma tak
De äldsta kända långhusen är omkring 7 000 år gamla och hör ihop med Europas första bönder. Sedan lever byggnadstypen kvar i stora delar av norra Europa ända fram till tidig medeltid, då den till slut ersätts av knuttimrade hus.
Ett långhus bärs av stolpar inne i huset, med väggar av flätverk och lerklining eller av plank. Härden ligger mitt på golvet, och röken letar sig ut genom ett vindöga i taket. I de äldre husen bor människor och djur under samma tak; senare delas huset in i rum med olika funktioner.
Under järnåldern blir husen högre och smäckrare, och stormännens hallar kan bli 50 meter långa. Sådana hallar har grävts fram bland annat i Gamla Uppsala och i Skrävsta i Botkyrka.
02. Så känner du igen den
- 1.Lång, smal byggnad – ofta 20–50 meter
- 2.Takbärande stolpar i par inne i huset
- 3.Väggar av flätverk och lera eller av plank
- 4.Härd mitt på golvet, rökhål i taket
- 5.Svängda långsidor och smalare gavlar under järnåldern
03. Detaljen som avslöjar
Stolphålen. Det som finns kvar av ett långhus är oftast bara mörka fläckar i marken – raderna av stolphål avslöjar husets form för arkeologerna.
Läs fasaden
- Rökhålet
- Det svängda taket
- Takbärande stolpar
04. Se den här
- Gamla Uppsalautgrävd hall, cirka 50 × 12,5 meter
- Stavgard, Burs, GotlandSveriges första rekonstruerade långhus
- Gene fornby, Örnsköldsvik
- Ale vikingagård, Ale
- Fotevikens museum, Höllviken
- Ekehagens forntidsby, Falköping
Källor
- Svenska Wikipedia: "Långhus (byggnad)" (bygger på arkeologiska rapporter för respektive utgrävning)